US Virgin Islands


Virgin Islands är en grupp öar där en del utgör självständiga brittiska utomeuropeiska öar, BVI, och tre lite större öar som tillhör USA. Först tänkte vi gå till BVI men fick höra att allt är jätte dyrt och att öarna börjat lägga ut bojar i vikarna och naturligtvis tar betalt. Det är fullt förståeligt men jobbigt för oss som inte har obegränsade tillgångar. Vi seglade därför direkt till St Croix (USVI). Det visade sig vara inte direkt billigt här heller. Lokalbefolkningen klagar på priserna som skjutit i höjden efter att hjälparbetare efter orkanerna kommit från fastlandet och ”strör” pengar omkring sig. Egentligen är det inte konstigt då de flesta varor är importerade och ingen vill ägna sig åt odling på dessa torra öar.

På alla seglings-siter och guider står det med stora bokstäver att man måste ha korrekt visa för att komma in och att böterna är höga. Att komma in på en helgdag bör undvikas! Vi hade förstås fel visa och kom på en måndag som var helgdag, presidentens dag. Efter fyra timmar, på immigration och en extra avgift löste sig allt och de trevliga officerarna önskade oss trevlig vistelse i USA. Det finns bara ett råd att ge till alla som vill in eller ska passera genom USA – se till att ha riktigt visum!


USVI var danskt i ca 300 år. Dannebrogen vajade stolt brevid Maltas och USVI:s flagga och Stars and Stripes.


Christiansteds historiska centrum var mysigt och småskaligt. 
En boardwalk gick längs vattnet med restauranger och affärer.


Huset har fått oväntat besök av en katamaran. Den väntar tydligen fortfarande på en kopp Gevalia.

Då det var väldigt orolig sjö i bukten bestämde vi oss för att segla ”runt hörnet” till Fredriksted. Vi, det var tre svenska båtar; Trud, Looma och Andante. 

Fredrikstads danska arkitektur möter vid kaj. 

Två kvarter in i stan syns den amerikanska stilen tydligt.

Mads på Looma är dansk och den här T-shirten visar vad jag tror många danskar idag anser.

Vi burde have beholdt dem!

I Fredriksred syntes det hur öns befolkning tog vara på öbornas talanger; de fanns ett galleri med lokal konst. Vi var där på en bokrelise där författarna presenterade sitt arbete med att rusta upp en gammal plantage. Här finns flera lokala smyckeskonstnärer, lokal bryggerier, hälsoprodukter mm.

Vi besökte en romfabrik där den destillerade, spädda, spriten lagrades i gamla hickorytunnor. Naturligtvis slutade besöket med romprovning och försäljning. Det var inte den bästa rom vi druckit, men ok för drinkblandning om man gillar drinkar. Jag köpte en svart soppa som smakade lakrits och luktade karamel ifall lakritsabstinensen blir för stor.

Rom på lagring.
Flaskorna är ordnade efter lagringstid och därmed vätskeförlust (vilket förklarar en del av prisökningen).

När kryssningsfartygen kommer in förvandlas stan. Den i vanliga fall öde stranden är full av solbadare.

Alla affärer är öppna, musik spelas av riktiga orkestrar och strandpromenaden är fylld av marknadsstånd.


Andante till ankars med kombinerat sol och regnskydd. Solskyddet är ett absolut måste.

Äntligen lyckades jag fånga en sköldpadda på bild. Varje dag simmar de flera förbi båten. När vi snorklade såg vi tre betande sköldpaddor, tre rockor, en bläckfisk och fantastiska koraller som växte på gamla pirstolpar.

St Martin

St Martin är en ö och två länder. Syddelen är nederländsk och norra delen är fransk. Vi ankrade i den lite enklare franska delen. På den nederländska delen finns alla stora båtar och kryssningsfartygskajen. Ön är inriktad på shopping och lyx. Om man har lyckan med sig kan man utmana den på casino.

Fregattfågel som äter av grannbåtens brända toast. Som vanligt ( jo faktiskt) har vi en sköldpadda som simmar förbi för att beta dagens lunch – dock omöjlig att fånga på bild.

I systerbåten Trud serveras bubbel,


Pia fyller år! Grattis!

St Martin drabbades hårt av orkanerna 2017. Trots förväntningarna som står inskrivet i superyachtens namn ” Utopia” drabbades delar av paradiset hårt. Spåren efter orkanerna är tydliga;

Stränder spolas bort,

taken blåser av,

ibland finns det bara en kaklad vägg kvar.

Vi stannade bara några dagar på St Martin. Här vinkar Roy farväl till de europainfluerade öarna. Nu bär det av mot US Virgin Islands.

Åsa blir tyvärr fortfarande sjösjuk när vind och våg kommer för om tvärs. Nu ska nya knep till för att slippa bli drogad av sjösjukepiller eller plåster. Kan akupressurband hjälpa? Vet inte, vinden kom akterifrån hela seglingen till St. Croix som är nästa mål.

Nattsegling i månsken.



St Barthélémy

Sitter nu på St Martin och njuter av lyxen som består av tvättmaskiner som tvättar med varmvatten. Vi har samlat på oss mängder med smutstvätt och vad är lyx i Karibien? Jo när man efter en dryg halvdag med tvättmaskinsljud ackompanjerat med radioreklam och musik kan få sova i rena lakan. Härligt. Medan vi väntar på att tvätten ska bli färdig så tänker vi tillbaks på vistelsen på Saint Barthelemy.

Tänk att det kan vara njutningsfullt att sitta i denna miljö.

Lyx fann vi på St Barthelemy som är en tax free ö. Hit försöker man locka rika amerikaner och européer till exlusiv shopping.

Vill man lukta gott och vara vacker så finns allt som behövs i St Bart.
Huvudstaden Gustavia har många välskötta shoppingvänliga gator.
Mitt i centrum vid superyachterna finns förtöjningsplats för dingen.
Den svenska fanan vajar framför kommunhuset. Det känns att vi går på historisk svensk mark. Ön såldes till Frankrike år 1878 av kung Oscar ll. Oscar vi förlåter dig aldrig😢
Symbolerna i öns vapen beskriver vilka som har haft den i besittning. De tre liljorna – Frankrike, De tre kronorna – Sverige, Maltesekorset – Malteserorden.
OUANALAO på vapnets banderoll är det inhemska namnet på Sankt Barthélemy.
Det finns skyltar med de gamla svenska gatunamnen på många ställen i Gustavia.
Även andra skyltar på svenska kan ses lite här och var.
Det är uppenbart att Bartheleméerna känner en viss stolthet över öns svenska historia även om svenskarna också deltog i slavhandeln.
Besättningarna på Trud och Andante luncherar på stan.
S/Y Trud är en Allegro 33 precis som Andante.

Det finns en hel del vilda landsköldpaddor på ön.
Under vår biltur på St Bart fick några sköldpaddor lyftas bort från vägbanan.
Men vad är detta? Ett klockspel? Nej det är låneaskoppar för de som ska ner på badstranden.
Helgonen hedras i form av avbilder på framträdande platser med dekoration av koraller.
Visst liknar detta helgon moder Svea lite grann?

Tre länder och fyra öar

 Tillbaka på Les Saintes med Stephan och Lena. Ön bjuder på en försmak av karnevalen som kommer på fettisdagen.

—————— ///////// ——————

De senaste veckorna har vi tillbringat på öarna Antigua, Guadeloupe, Les Saintes och Dominica.

Trots att öarna ligger nära varandra är de som olika världar. Dominica är en ö-stat som har en svag ekonomi. Ön drabbades hårt av orkanen Maria år 2017 då det mesta av jordbruket slogs ut. På stora delar av ön såg vi skogar där träden brutits av.
På Dominica möttes vi av Titus som som fungerade som en lokal eventförmedlare.
Vi valde en heldagstur runt ön där vi färdades i ett fordon som sett sina bästa dagar.
På turen besökte vi en liten chokladfabrik där ägaren visade oss sitt chokladhantverk.
Ett vattenfall besöktes där den som önskade kunde ta sig ett dopp. Stephan kunde inte motstå frestelsen. Hans huvud sticker upp i fallet.
Lunchen intogs med en hänförande utsikt över Atlanten sittandes på stenhårda bamburör. En kokosdrink med bland annat kanel, ingefära och lagerblad avnjöts innan maten.
En del restauranger på Dominica är ganska enkla.
Resan gick vidare från Dominica till Antigua med ett kort stopp på Guadeloupe för snorkling och proviantering.
Antigua är ett seglingsmecka där superyachter ligger sida vid sida. Det är en ganska lyxig miljö med matchande priser. Ön har 365 badstränder och man kan alltså välja en ny strand året runt.
Talisker Whisky Atlantic Challange är en roddtävling med start från Gomera (Kanarieöarna) till Antigua. Två målgångar bevittnades av Andantes besättning. Vi hade av en slump ankrat alldeles nära målgången.
Båtarna rors av lag på 1-4 personer. En del av båtarna tillbringar över 50 dagar till sjöss. Rekordet är 29 dagar. Vi såg att de med nöd och näppe kunde gå när de kommit iland.
Uppe på Shirleys Heights är det barbecue med steelband på söndagskvällar.
Andantes besättning knatade upp till kullens topp till fots. Det rådde en festivalliknande stämning där uppe och ölen smakade extra gott efter den svettiga vandringen.
Stephan och Lena tog oss de ca 40 distansen från Antigua till Deshaies på Guadoloupe.
 
Där firades Stephans 60-årsdag (ja han är faktiskt så gammal).
Stephan och Lena säger ”hej då” och reser hem till Frankrike. Vi ses i sommar!

Les Saintes och Basse-Terre

På Les Saintes väntar de bruna pelikanerna (Pelicanus occidentalis) på fiskrester. Stackars fåglar, de är fula och de flyger osmidigt. De är mycket vanliga och ändå är det här första gången vi fotograferat dom på nära håll.

Här sitter en och väntar på middagen som simmar förbi.

Härligt med bananer i trädgården.

”Kaktusträd” som imponerar.

Färgstarkt längs husväggen.

Här kommer kryssningsfartyget som med ombord har Erikas svärföräldrar Elisabeth och Herbert. Vi fick en trevlig och välsmakande eftermiddag tillsammans på en lokal restaurang där vi satt på en strand med fötterna i sanden. Det bor två svenskor på denna lilla ö med ca 1500 invånare. En av dom tipsade oss om restaurangen.

Nästa stop är Marina de Rivière Sens vid huvudstaden Basse-Terre på den sydliga huvudön. Roys kusin Stephan och hans fru Lena mönstrar på. Efter bunkring av vatten och mat seglar vi söderut igen mot det pittoreska Les Saintes.

 

Les Saintes

Andante ligger nu på redden utanför Terre de Haut som är centralort i ögruppen Les Saintes.
Dessa små vulkanöar bjuder på många bergstoppar med fantastisk utsikt. Det är långa pulshöjande stigar upp till topparna. Men det är mödan värt.
Pittoresk, är en bra beskrivning på östaden. Det är mycket puls och aktivitet längs stadens huvudgata.
Många av flanörerna är dagsturister från Guadeloupe som besöker öns vackra stränder och äter lunch på någon av de många små restaurangerna innan de tar eftermiddagsbåten hem.
Det 27-gradiga vattnet är kristallklart och inbjuder till bad och snorkling. Det finns rikligt med fisk som fångas med kastnät ända in till land.
Kommunhuset (La Mairie) pryder den centrala delen av staden.
En stor del av fordonsflottan är elektrifierad. Det finns ingen golfbana men många golfbilar.
Ett problem som uppstått de senaste åren är den ökande mängden av sargassotång som driver iland på stränderna. Det tros bero på de pågående klimatförändringarna. Tången är ett hot mot sköldpaddorna som får svårare att hitta lämpliga stränder för att läggs sina ägg.

Andante går norrut

Den ordinarie besättningen finns nu ombord på Andante och det är dags att lämna Martinique och vulkanen Montagne Pelée bakom oss för att forsätta resan nordvart.
Tillsammans med besättningen på Trud besökte vi vulkanmuséet i Saint Pierre.
 
Muséet finns i en byggnad som ger en illusion av att sväva i luften. Den ska enligt uppgift vara jordbävningssäker.
 Utställningen handlade till stor del om år 1902 då hela Saint Pierre med sina ca 30 000 invånare utplånades på några minuter då vulkanen fick ett utbrott. Hemska bilder.
Vi har nu kommit till ögruppen Les Saintes som fick sitt namn av Columbus när han upptäckte den på Allhelgonadagen år 1493. Vi ankom i mörker sent på kvällen. Det var ett skådespel att se ljussättningen på båtarna på redden.
Centralorten, Terre de Haut är en fantastiskt mysig liten östad. Här stannar vi några dagar innan vi går vidare mot Pointe à Pitre på huvudön  Guadeloupe.

Gott Nytt År önskar Andante

För precis ett år sedan, på nyårsafton, anlände Andante till Barbados efter tre veckor på Atlanten.
Nu befinner sig Andante till ankars i lä av Fort Saint Louis i Fort de France på Martinique.

Vi, jag och John, har just njutit av år 2018 sista solnedgång över Karibien.

John som varit ombord i några veckor reser hem i morgon.