Santiago de Cuba

Det tog fem dagar från Puerto Real till Santiago de Cuba. Vi seglade ca tre dagar av fem i lätta vindar, övrig tid var det vindstilla och sjön låg blank. Det var fullmåne, sjön glittrade och det blev aldrig riktigt mörkt. Otroligt vackert! 


Ett spegelblankt hav….

Men, vad är det som kokar i vattnet?

Åh, mer än tio flasknosdelfiner har hittat vårt bogvatten att leka i!


Äntligen framme!


Det är skönt att ligga still vid kaj.

Marina Marlin de Ponta Gourda. Dags för hälsokontroll och incheckning på Kuba. Trud låg redan vi kaj. En läkare kom och kontrollerade vår hälsa och sedan tog den jovialiska hamnkaptenen George hand om oss.; inklarering, tull och lektion om Kubas valutor, var man kan ta ut pengar och annat praktiskt man behöver veta som t.ex. när färjan in till Santiago går.

Utsikt från restaurangen som ligger i anslutning till marinan.
Färjan in till Santiago.


Framme i Santiago.

Första gången vi besökte Santiago var det i sällskap med Pia och Hasse på Trud. Det var fullt fokus på att ta ut pengar på en CADECA (casa de cambio). Vi behövde både CUC (presos convertible) typ en turistvaluta och CUP, pesos som kubanerna använder. Sen, internetkort….. och så lunch på en trevlig restaurang. Sedan gjorde vi det som alla avråder turister från att göra – köpa cigarrer med hjälp av ”förmedlare”. Han verkade dock mycket trovärdig och köpet blev lyckat 😊


”Vanlig” kö till biografen.

Att köa här på Kuba är intressant. När man kommer till kön frågar man vem som är sist ”ultimo” och sedan behöver man bara vara uppmärksam om någon mer kommer och frågar och visa att man är sist. Sedan går köandet smidigt och trevligt, fast man har ingen aning om hur många som är före….

”Ultimo-kö” för att köpa internetkort. Hur många som är före är omöjligt att få ett hum om.

Vädret är annorlunda här jämfört med de små Antillerna. Det är fuktigt och varmt på dagarna. Det regnar vanliga regn, inte s.k. squalls dvs häftiga regnbyar med mycket vind. Nätterna är svala.

En eftermiddag var vi flera från marinan som åkte in till stan. En holländsk familj, några fransmän och så vi. Det är faktiskt huvudsakligen franska båtar i marinan. Helt oväntat så regnade det nästan hela eftermiddagen.

Våra mycket trevliga franska båtgrannar och Roy.

En studie av passerande bilar medan vi väntar på att regnet ska minska.

Flaket är en buss. Det är fullt med folk bakom det gula plastskynket.

Det är förvånansvärt lite bilar i stan. Det saknas helt enkelt både bilar och bränsle. Pedaldrivna skjutsar erbjuds, samt även häst- och muldrivna. Gamla amerikanska bilar lockar många turister och bilar med flak (utan luftkonditionering) fungerar som bussar.

Cykeldroska.
Sidogata ner från gågatan.
Bred fin väg längs vattnet och hamnen, men nästan inga bilar.

Vi träffade en belevad man som erbjöd sig att svara på alla frågor om Kuba som vi hade. Det regnade så vi gick in på ett kafé. Mannen arbetade som lärare men hans lön var slut och det var en vecka kvar till nästa. Han berättade att det inte finns någon medelklass längre. Alla som arbetar med turism tjänar bra då de får tips och kan erbjuda extra tjänster mot ersättning. Han som var lärare hade inga sådana möjligheter, tjänade en bråkdel av de inom turism och han klarade sig inte månaden ut. Han sa han tjänade 13 CUC (130kr) i månaden och att en taxichaufför kan tjäna upp till 40 CUC per dag. Han menade att det inte var så här det var tänkt när revolutionen genomfördes. Vi uppfattade det här som en tickande bomb i det kubanska samhället. 

Bostäder längs berget. Kortet är taget från vägen där färgan lägger till.

Vid marinan finns två familjer som har en tvättmaskin och som erbjuder sig att tvätta, en   som arbetar i marinan och tar 10 CUC per maskin och en äldre dam utanför grindarna som tar 5 CUC.

Vi erbjöds köpa grönsaker och ägg vilket vi nappade på – glömde dock fråga vad det kostade och fick betala 10 CUC – ett fruktansvärt överpris. Kubanerna är glada, trevliga och vänliga – vi glömde helt enkelt att fråga vad det kostade. Samtidigt har vi full förståelse för att alla har det svårt ekonomiskt och att man vill tjäna lite extra om det går.

Utsikt från bryggan.
Fiskare som åker hem efter dagens fiske. Bara en av båtarna har en snurra så övriga blir bogserade.
Diselkraftverk som producerar el. Ljudet från kraftverket var bedövande. Som tur var hördes det mest när vinden låg på. Ibland kom en fruktansvärd stank av svavelväte och hade man otur så kunde nedfallet fastna på båten.
Däcket på båten som låg framför oss och nog hade legat där ett tag. Inte särskilt hälsosamt…
Lunch på Stora hotellet. Stämningen påminde oss om Egypten.
Besök i Santiagos äldsta hus som nu är museum.
Färggrann gågata.
Gatuvy.
Trevligt café mitt emot internet-köp-stället. Uppkopplingen var riktigt bra. Amazon, Garmin m.fl. siter är blockerade på Cuba vilket gör att man blir begränsade sitt surfande. Behöver jag skriva att AIS master saknas, alltså fungerar inte MarinTraffic.

Det är inslaget skrevs för ca 10 dagar sedan. Sedan dess har Roy seglat ensam runt halva Kuba till Havanna. Jag har varit hemma och begravt min mamma som nyligen somnade in helt stilla. Idag samlade jag mig för att publicera inslaget, vilket gick fort och lätt med bredband. I eftermiddag flyger jag till Havanna. Vi kommer att stanna i Havanna en fyra-fem dagar och sedan segla vidare. Vi måste lämna Kuba senast 18 april så ett stopp till kommer vi att hinna om väder och vind tillåter.

8 reaktioner till “Santiago de Cuba”

  1. Beklagar sorgen Åsa. Vi har även sorg här då Roger hittades avliden i sin lägenhet i fredags. Så ledsamt. Hälsa Roy och ha en fortsatt fin resa.
    Kram Ing-Marie

    1. Vi kan inte fatta att Roger gått bort. Han var alldeles för ung – beklagar verkligen! Min mamma var 89 år och dement, tråkigt men helt naturligt.
      Sköt om er – vi tänker på er!
      Kram Åsa & Roy

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *