Soufrière, samhället vid svavelgruvan

Den här trevliga välkomstskylten mötte oss efter besöket vid svavelkällorna när vi vandrade ner till bukten där Andante låg förtöjd i en boj.
En kvinna som också var på väg ner till samhället.
Huvudgatan genom byn. Intressant hur el-försörjningen är organiserad.
Den lokala marknaden.
Hamnen verkar här fridfull, men gatan var full av taxichaufförer som erbjöd sina tjänster. På redden kom även småbåtar som erbjöd tjänster eller frukt och grönt. Väldigt typiskt för ett land med många fattiga, hela tiden ska det köpslås och förhandlas. Väldigt tröttsamt för alla som gillar fasta priser.
Västsidan av ön domineras av dessa två toppar, Petit Piton och Gros Piton, som är en del av  kanten på ”drive in vulkanen”. Topparna finns även på St Lucias flagga.
Området är klassat som världsnaturarv.
Kusten vid Soufrière är marint reservat. Det är inte tillåtet att ankra utan endast att förtöja vid boj. Allt för att befrämja återväxten av koraller. Den härbilden är tagen från gummibåten. Vattnet är så klart att korallerna syns tydligt från ytan.
Gråhägern spanar ut över vattnet i solnedgången.

Efter detta intressanta men tröttsamma besök på St Lucia valde vi att segla förbi St Vincent till Bequia. Tyvärr har St Vincent fått dåligt rykte bland seglare då folk bl.a. blivit rånade. Hoppas de får bukt med säkerheten så att seglarna återvänder.

Bequia blir intressant att besöka då vi fått intrycket av att det är en favoritö bland svenskarna. Här samlas många för att fira jul och nyår på någon av de tre restaurangerna som ägs av svenskar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *