Livet i Paradiset

Efter tio dagar i Le Marin i stilla vatten vid pontonbrygga har vi nu förflyttat oss till nästa vik och ligger till ankars. Le Marin var stort och välorganiserat.

Utsikt från vår båt vid bryggan.
Bryggvägen till vår båt.
Vid bryggan ligger både nyare, stora båtar och båtar som kräver ett visst underhåll. Alltså inte bara lyx och inte bara vrak utan en salig blandning och allt däremellan. Hur tar man t.ex. sig an en gammal förfallen båt som man ärvt?
Säkerheten är god. Men, att lämna gummibåten endast förtöjd med en tamp utgör en för stor frestelse. Kedja och hänglås ska det vara.
Brygga för gummibåtar.

Vi har lämnat en av Västindiens största marinor med 700 platser och massor av bojar. Servicen har varit utmärkt; vi har nytt förstag, lagat segel, tvättat alla våra kläder, bunkrat mycket mat, ätit gott tyvärr en, kanske två för många pizzor. Skulle dock pizzabehovet öka finns det naturligtvis en pizzabåt som levererar direkt till båten (för övrigt samma person som driver riggverkstan – alltså en riktig entreprenör).

Vi ligger nu utanför Ste Anne några kilometer söder om Le Marin som vi lämnade i fredags.

Vi är inte ensamma i viken! Många vill njuta av Paradiset. Vi är minst sex svenska båtar på redden.
Närmaste stranden.

Idag söndag, var det dags för vandring med mat igen. Vi gick ca 12 km. Den här gången blev det inga asfaltvägar.

Ny vandring till Martiniques södra udde.
Vandringen är inte helt ofarlig. Man ska t.ex. inte vila under en kokosnöt palm.
På Martinique är miljömedvetenheten stor. Stigen ändrad på grund av erosion.
Alla vill till stranden i en fin söndag. Vi har vandrat längs och mellan stränderna. Vissa av stränderna kan man förstås nå även med bil.
Ett fint lunchställe vi valde.
Även banansmygen tyckte att lunchen smakade bra. Det är nektarinjuice i boxen.
Här bröts gammal korall och snäckskal för utvinning av kalk.
Dessa brännugnar som ligger nära vattnet användes för att få fram kalk till jordförbättring, cement och för att ta bort orenheter vid sockerframställning.
Fågeltorn och spång för fågelobservationer.
Röd mangrove, Rhizophora mangle. Det finns många arter av s.k. mangroveträd och som lockar till ytterligare studier. Jag tror det får bli ett eget inlägg lite senare.
Ardea alba, ägretthäger.
Vinkarkrabba, Uca rapax, hanen som har en förstorad klo vinkar med den för att locka till sig honor och skrämma bort andra hanar. Den förstorade klon gör att hanen bara kan äta med en klo – han får jobba hårt för att få i sig mat. Honan kan använda båda sina klor för att äta.

Mycket är spännande och intressant i Paradiset. Men, vi tenderar att tycka som Oscar Wild; ”Paradiset är tråkigt för våra vänner är inte här”, och inte heller vår familj och släkt, vill vi lägga till.

Kanske kommer vi på andra tankar (tror dock inte det) för nu ska snart andra delar av Paradiset upptäckas!

3 reaktioner till “Livet i Paradiset”

  1. Hej! Förstår att ni njuter! Och att njutandet stundtals kan bli lite tråkigt i paradiset när man längtar efter de sina och kulturaktiviteterna. Tur att det finns intressen och böcker. Barnen kommer imorgon med lunchplanet från Bryssel.
    Kram!

    1. Hej!

      Ja, du vet hur det är, kroppen och själen måste få sin soldos. Men, även hjärtat måste få sitt……

      Så roligt att barn och barnbarn kommer. Njut och krama om dom från oss!

      Som du skriver; tur att det finns intressen och bra böcker. Roy ska gå franskkurs nästa vecka i Fort de France och jag ska ägna mig åt mangroveträsk.

      Stor kram från oss på Andante

  2. Det var skönt att höra att nu saknar släkten. För här är jag och tittar avundsjukt på banansmygar och förstorade klor. Tänk om jag också hade kunnat vara där? Kram, Helene

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *