Till Barbados ska man flyga eller komma med kryssningsfartyg, inte med segelbåt. Vi valde att gå till huvudorten Bridgetown trots varningar från två pilots (seglingsguideböcker) och Fonsa Jr. Det finns en bra marina på Barbados men som främst är avsedd för den inhemska befolkningen. I den brittiska piloten skrev man ungefär ”båtar mindre än 45 fot göre sig icke besvär”, vår båt är 33 fot.
Vi ankrade i alla fall i Carlisle Bay i Bridgetown. Det var ganska mycket dyning och uthyrnings-vattenskotrarna valde att ta oss som rundningsmärke, suck! Vi valde därför att lämna Barbados tidigare än planerat dvs så fort John flugit hem. En annan bidragande orsak var att vi ville få nytt förstag och seglet reparerat. Barbados är inte platsen för det.
Piloterna varnade även för byråkratin i Bridgetown. Den är fortfarande ett hantverk och alla dokument skrivs för hand, även kopiorna. Tjänstemännen var trevliga och vänliga på det sätt man blir när man har all tid i välden.
Men, hur var Barbados? Helt underbart. Klimatet och stränderna är fantastiska. Människorna var vänliga och trevliga (trots stora skillnader mellan de som har mycket och de som har mindre). Stämningen var glad och positiv, inget aggressivt. Familjen Fonselius tog oss till en italiensk—bajansk restaurang med underbar strand utanför. Alla stränder var publika så i princip skulle man kunna strandpromenera längs hela västsidan.
Den lokala bussen var enkel att ta.
Folk och stadsliv var roligt efter tre veckor till sjöss. Vi hade gärna stannat längre om inte ankarplatsen och alternativet att ligga inne i Bridgetown varit så dåligt.
