Framme i Karibien

Till Barbados ska man flyga eller komma med kryssningsfartyg, inte med segelbåt. Vi valde att gå till huvudorten Bridgetown trots varningar från två pilots (seglingsguideböcker) och Fonsa Jr. Det finns en bra marina på Barbados men som främst är avsedd för den inhemska befolkningen. I den brittiska piloten skrev man ungefär ”båtar mindre än 45 fot göre sig icke besvär”, vår båt är 33 fot.

Vi ankrade i alla fall i Carlisle Bay i Bridgetown. Det var ganska mycket dyning och uthyrnings-vattenskotrarna valde att ta oss som rundningsmärke, suck! Vi valde därför att lämna Barbados tidigare än planerat dvs så fort John flugit hem. En annan bidragande orsak var att vi ville få nytt förstag och seglet reparerat. Barbados är inte platsen för det.

John hos Immigration, efter att gjort hälsodeklaration och passerat tullen.

Piloterna varnade även för byråkratin i Bridgetown. Den är fortfarande ett hantverk och alla dokument skrivs för hand, även kopiorna. Tjänstemännen var trevliga och vänliga på det sätt man blir när man har all tid i välden.

Men, hur var Barbados? Helt underbart. Klimatet och stränderna är fantastiska. Människorna var vänliga och trevliga (trots stora skillnader mellan de som har mycket och de som har mindre). Stämningen var glad och positiv, inget aggressivt. Familjen Fonselius tog oss till en italiensk—bajansk restaurang med underbar strand utanför. Alla stränder var publika så i princip skulle man kunna strandpromenera längs hela västsidan.

Lunch med familjen Fonselius.
En tjusig badbrallis!
Paradisisk sandstrand!

Den lokala bussen var enkel att ta.

Underbar färd till karibiska tongångar på hög volym.
Med en huvudväg norrut var det bara att välja åt vilket håll man ska out of city eller som nedan to city.

Folk och stadsliv var roligt efter tre veckor till sjöss. Vi hade gärna stannat längre om inte ankarplatsen och alternativet att ligga inne i Bridgetown varit så dåligt.

Den gamla delen av Bridgetown var kulturminnesmärkt.
Vackert hus i kolonial stil.
Mindre vackert hus i kolonial stil.
Väggmålning.
Gränd.
Centrum var fullt av ”Petssongranar” från samväldet. Mycket charmigt och tecken på stor kreativitet. Vad sägs om pet-flask-stjärnor?
Unga soldater övar inför installationen av den nya premiär ministern. En mamma förklarade stolt att det var andra kvinnliga premiärministern på Barbados.
Waterfront Café till höger på bilden blev snabbt en favorit.
Sista kvällen på Waterfront café till jazztoner med familjen Fonselius.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *