Cascais

Lämnade Peniche i tjock dimma, radar och AIS på. Tänkte att dimman lättar säkert så fort solen kommer fram. Det gjorde den inte. I ca 7 timmar puttrade vi stillsamt fram i en mellanmjölkatmosfär. När vi svängde österut för att gå in i Cascais lättade den.

Dimman lättar, oj vilka höga berg, hur nära är vi egentligen?

Där är fyren, nu är vi nära…
En stålande morgon i marinan.

Cascais, som vi inte kände till innan, visade sig vara en välkomnande, mycket fin stad med stort fokus på konst, sjösport och god mat. Allt vad en turist kan önska sig.

Roy får en uppmuntrande klapp på axeln av storkaptenen, Kung Carlos I. 
Restaurangerna bjuder på skaldjur.
Husen är vackert dekorerade, ofta med kakel.
Hattar och väskor i kork. Korkek växer bra i Portugal. Nu har vinproducenterna fått konkurrens om råvaran.
Spännande offentlig konst. Middle way, Caminho do meio, av Bogdan Rata.
Cascais är rent och snyggt. Soporna ska sorteras.
Cascais har även satsat på en vacker gatumiljö.

I morse snurrade helikoptrar och musik hördes över marinan. Det var Lissabon maraton som startade. Sträckan gick från Cascais längs havet in till Lissabon. Redan vid åttatiden på morgonen var det folkfest i centrum.

Dagens stora inköp (i en fantastiskt välsorterad stormarknad) var en tryckkokare. Ett tips från Ingela och Mats på ElinAlida. En tryckkokare är säker i sjögång och gassnål. Något så självklart som vi inte tänkt på tidigare.

Härligt, med olivolja, kryddor och bönor kommer seglingen över Atlanten att gå lätt. Tanken på alla olika tryckkokta bönor får det att vattnas i munnen, eller hur?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *