Galiciska atlantöarna

Läng Spaniens västkust efter Cabo Finisterre kommer tre Ria med skärgård. Ria är en geografisk term för en bred flodmynning som bildats genom översvämning av floddalen vanligen från havet. Flera av de Galiciska Atlantöarna är naturreservat och tillstånd krävs för att få navigera och ankra i området. Ansökningarna kan göras på nätet. Vi fick tillstånden inom ett dygn. Det kallar vi snabb och effektiv handläggning, vilket uppskattas av de två f.d. byråkraterna ombord. Som en av byråkraterna uttrycker det; Det som är föreskrivet skola hörsamt efterföljas.

Till Isla Ons kom vi i dimma och tyvärr stannade den kvar under vårt besök på ön. Dimma är väldigt vanligt längs atlantkusten på Iberiska halvön, särskilt i juli och augusti. Så pass vanligt att det inte utfärdas några som helst varningar.

Dimma i Ria de Pontevedra
På Isla Ons finns tydliga leder att följa på ö-promenaden.
Vacker strand för nudister och en utmärkt ankringsplats.
Tydlig information om vad naturreservatet skyddar.
Fladdermushotell.
Combarro för torkning av säd.
Högsäsongen är över och mycket är stängt.

Nästa ö, Isla Cies, är paradisisk i solsken.

Mellan höga klippor låg vita sandstränder. Vi ankrade i denna fina vik.
Vattnet var klart med ett siktdjup på 10 m. På bilden syns ankarkättingen på botten fotograferad från båten.
Stopp i toalettanken. Suck! Roy är hjälten som fixar det när tidvattnet är på väg ut ur bukten.
De små prickarna i vattnet är multefiskar som äter av det som finns på vattenytan. Fiskarna är även mycket vanliga i hamnarna, de kommer i små stim.
Tydlig informationstavla och skyltar.
Playa Arena des Rodas. Stranden sett från ön.

Även Isla Cies har väl utmärkts vandringar med informationstavlor och uppmaningar att hålla sig på markerade vägar för att inte slita på det tunna jordlagret och sanddynernas växtlighet.

På väg upp till fyren.
Skrämmande höga öar.
Rejäl och hållbar rastplats.
Kontroll av ankringstillstånd.

Naturligtvis kom Guardia Civil och kontrollerade att vi hade de tillstånd som erfordrades. Andante verkar väcka myndigheternas uppmärksamhet.

Månen går upp över Rian.
Lugnt på Atlanten.

Tyvärr verkar det som att den portugisiska nordan (säsongsvind från norr) håller på att avta. Atlanten är spegelblank och vi tuffar fram i ca 5 knop i andante-tempo med vår Volvo penta. Dagens planerade mål är Viano do Castelo i Portugal.

4 reaktioner till “Galiciska atlantöarna”

  1. Fina öar! Men osäkert väder alltså…

    Den svenska bYråkratin har jag känt av i vårt nya projekt. Tänk att tillstånd till undersökningar till och med går fortare att få i Polen.

    Bra att åka söderut när det blir höst, det har ni tänkt ut bra. Bryssel är för övrigt regnigare än Göteborg så här långt.

    Segla lugnt!

    1. Öarna är absolut värda ett besök. Vädret är för det mesta bra. Det är kallt på natten, nåja relativt svalt och på dagen, ungefär mellan 11 och 18 då solen skiner, så är det över 20 grader varmt. Känns som svensk sommar.

      Angående regn i Bryssel – tur att du är van….

      Ha det bra!

  2. Kul att ni kom till Ons. Vi var där för ennfem år sedan. Vi åkte ut med färja från fastlandet och vandrade på ön. Vi var också på Berlengas utanför Baleal i Portugal och den ön är berömd för att där finns ett litet område på ostsidan där vattnet är varmare än det omgivande vattnet och där badades det. Vivar fär i juli och det ”varma” området höll 16-17 C medan omgivande vatten var 15-16 så något bad blev det inte.
    Ha det bra

    1. Låter trevligt med Baleal. Kanske blir det ett stopp där. Vi får se.

      De enda atlantbad som gjorts från Andante är Roys ofrivilliga i våtdräkt igår. Vattnet är kallt och luften inte tillräckligt varm för att det ska kännas frestande att bada.

      Ha de gott!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *