Segling söderut. Landkrabban kastar in handduken.

Målet för dessa seglingsdagar är inte mindre än att passera dödens kust, Costa da Morte, och jordens ände, Finisterre, för att närma oss Galiciens Atlantöar. Första stoppet var Ria Corme. Vi kom in ganska sent, ankrade, sov uselt p.g.a sjögång på ankarplatsen, gav oss iväg igen på morgonen. Inget bra skydd mot den rådande dyningen.

Nästa hamn Ria Camarinas erbjöd mycket bra ankring. Inne i viken var det helt lugnt och ingen dyning. Vi sov ut i två nätter, grillade och bunkrade mat och disel.

Det växte tät skog ända ner till vattnet. Pinje med inslag eukalyptusträd.
Camarinas i morgonsol.
Stilla morgon i Ria Camarinas.

Nu seglar vi i den ”portugisiska nordan” och gör god fart. Medvind är härligt!

Spirade segel i den portugisiska nordan

Landkrabban ombord har kastat in handduken i kampen mot sjösjukan. Det sägs att man vänjer sig efter några dagar. Vissa gör det säkert det, medan andra aldrig vänjer sig. Landkrabban hör till de sistnämnda tillsammans med andra segelentusiaster vi träffade i La Coruna. Men, det finns hjälp att få utan att bli helt neddrogad av sjösjukepiller, hjälpen heter skopolamin och sitter på ett plåster som sätts bakom ett öra. Halleluja, landkrabban kan äntligen njuta av segling i stor dyning och rullande båt, t.o.m. skriva logginlägg.  Det gäller dock att se upp, medlet kan ge hallucinationer och används som sanningsserum. Man vill ju avslöja allt man har mellan öronen.

Vi seglar nu längs den klippa kusten och mobilmasternas signaler når några distans ut. Så kan det moderna seglarlivet också vara – ständigt uppkopplad och ändå avkopplad.

4 reaktioner till “Segling söderut. Landkrabban kastar in handduken.”

  1. Hej på er och kul att höra av er. Det må vara att mobilmasterna är höga men det verkar inte AIS-masterna vara. Ni har varit osynliga i flera dar förrän ni plötsligt dök upp i Ribeira. Nästan så man funderade på att bli orolig, men inte riktigt. Lycka till med dyning och medvind, här har hösten kommit med storm, regn och kyla och till helgen har de hotat med nattfrost.

    1. Att vara eller inte vara är frågan? Kan man inte hittas på nätet då finns man nog inte. Men vi finns nu igen vid ön Ons där vi ligger ankrade i tät dimma. Hösten märks även här med gulnande växtlighet och svala nätter. Dags att fortsätta söderut mot sol och värme.

  2. Hej! Roligt att följa er via loggen! Verkar härligt med semester som inte tar slut bara för att hösten kommer. Ha det fortsatt fint på er resa! Kram, Monica H

    1. Hej Monica! Ja, det är verkligen härligt att kunna ta långsemester och att i långsamt tempo uppleva nya saker. Kan rekommenderas!
      Många hälsningar
      Åsa & Roy

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *